Resebrev 13

Brev 13, Menorca 26 april 2007

Hej alla vänner
Menorca är den ö i Balearerna som ligger längst bort från fastlandet och skiljer sig även på många andra sätt från resten av Spanien. Kusten är utan tvekan den minst förstörda och landsbygden är grön och inbjudande. De gamla städerna Maó (Mahon) – huvudstaden och Ciutadella skryter med mängder av gamla byggnader och vackra torg. Här finns också minnesmärken från ett mer avlägset förflutet. En imponerande samling stenar från bronsåldern ger en stor inblick i öns förhistoriska tillvaro. Menorcas innevånare dricker hellre öns lokalt tillverkade gin (genebra), medan övriga Spanien föredrar vin som bekant, så det är väl bara för oss att ta seden dit man kommer och foga sig. Gintillverkningen är ett arv sedan England ockuperade ön.
Addaya är ett litet lugnt samhälle vid en cala på E sidan av Menorca. Befolkningen består till 50 % av “engländare” som skaffat sig en reträttplats här. Vi förstår dem för här är trevligt på alla sätt och vi förundras fortfarande hur tyst det kan vara när man kommer en bit från storstaden. Viken, som här heter “cala”, känns mycket säker och flera båtar har övervintrat vid boj här. En svensk Arnold, har tagit hand om oss på bästa sätt och då han har tillgång till bil är det riktigt bra, för just här finns inte så mycket mer än några barer och en affär.
Menorca kan man kalla “den gröna ön” för så är det. Den är inte särskilt cykelvändlig men ger stor utdelning om man tar sig ut på landsbygden. Ön är kuperad, med det högsta berget, El Toro, på 350 meter. Där ligger ett nunnekloster som öppnades 1670 och fortfarande är igång. Nu när vi hojar runt på landet är det som att vara hemma i Sverige runt midsommar. Ungefär samma blommor, liknande fåglar, t o m en kusin till vår näktergal sjunger för full hals. Dofterna som når oss är lite annorlunda men vadå?, man kan inte få allt. Vi köpte en karta för att känna oss lite trygga där vi drar fram, men den gav ännu mer spänning åt utflykterna. Gamla vägar har återupptäckts och andra är försvunna. Andra finns i terrängen, men inte på kartan. Troligen hände så mycket när EU-bidragen trillade in att kartan inte hann med. Ett annat fenomen som är gemensamt med Sverige, är den mängd åkrar som ligger i träda och tickar in bidrag. Även finfin betesmark ligger tom och övergiven.
Har varit nere och rengjort båtens propeller efter vinterns uppehåll samt monterat en ny offeranod så nu ska det klara sig en stund. Botten har klarat sig mycket bra från beväxning med den miljöfärg jag fann, annars växer det så det knakar på båtarna här nere. I vattnet finns ingen yta som ligger i träda. Håller på att konstruera en lyftanordning till snurran som är lite bökig att hantera upp o ner i dingen. Skall åka till Mahon, på SE delen av ön och se vad som kan finnas. Här finns ingen kompis Rune man kan dryfta sådana problem med så det blir till att tänka själv. För övrigt har vi en mycket lugn tillvaro i vår cala, som en motvikt till Barcelona, som på sitt sätt var lite stökig. Vi stannar nog här ett tag innan vi fortsätter runt denna ö och till Mallorca.

Många hälsningar från Cayenne