Resebrev 14

Brev 14, Addaya, Menorca maj 2007

Hej alla vänner
Tiden går som bekant fort när man har roligt. Har nu snart varit här i samma Cala i tre veckor. Det är nu dags för oss att fara vidare. På gott och ont har vi en tendens att rota oss där vi hamnar och här är det särskilt lätt eftersom det känns helt rätt ställe att vara på. Vi har en trevlig omgivning och bra folk omkring oss. En stor fördel är att många här talar engelska så vi inte känner oss isolerade. Till och med dagstidningen, Menorcan, har några läsbara sidor mitt i. När vi kommer in till bryggan tar det en stund innan man har hälsat på känt folk och utbytt några ord. Vägen upp till “byn” där allt finns, är väldigt brant och ger bra kondition osv. Ja ni hör, vi trivs mycket bra här.
Vi tror ändå inte att detta skulle kunna vara ett liv för oss. Det verkar inte som “inbyggarna” har särskilt mycket att ta sig för mer än en titt in på någon av de fyra barerna som nu är öppna. Vi som lever på vattnet har ju ständigt något att förströ oss med. Om inte annat kan man göra en utflykt med dingen till en helt fantastisk lagun på en av öarna utanför calan. När vi var där här om dagen drog vi i med propellern i botten och fick med ens ett obehagligt ljud i motorn. Allt fungerade så vi kom hem till båten men oljudet lät dyrt. Det visade sig att en del av brytpinnen gått av (som den ska) och en del av den for runt mellan propellern och växelhuset. Puh så skönt. Vi tycker vi haft våra motgångar för lång tid framöver.
I dag har vi haft sen sommarlunch med vår vän Arnold som ligger här med en båt sedan tre år och är lite fixare för båtfolket i viken. Sill o potatis med Gammeldansk är inte så dumt. Lägg därtill en härlig sol och ljuvlig fågelsång från stranden. Här finns koltrast och näktergal som försöker överrösta varandra. På lite håll är det underbar musik.
Det har varit lite besvärligt väderläge några dagar. Ett lågtryck har passerat norr om oss och gett kraftiga NV-vindar utmed franska kusten, som i sin tur dragit upp en ruff sjögång som drabbat Balearerna. Här inne i calan märks inte något då det ligger ett rev i inloppet som dödar de värsta sjöarna. Däremot kan det komma kraftig vind som det gjorde härom natten. Vår nya Navtex fungerar utmärkt så vi var förvarnade. En grannbåt som ligger vid en kraftig boj erbjöd oss att haka på honom över natten och vi ligger ännu kvar hos dem. Ett ungt och trevligt engelskt par som “vagabondar” och försörjer sig på båtreparationer och vårrustning åt dem som behöver men inte vill. Vi inordnar oss i deras dagsrytm med thepauser och det går riktigt bra. På sådana här ställen finns en hel del skräp på botten så det är skönt att slippa stoppa i ankaret igen. Se där, nu fick vi ännu en anledning att skjuta upp avresan eftersom vi planerat att gå till en cala som lär vara underbart vacker, men ligger väldigt öppet. Vi väntar någon dag tills vi har fått in högtrycksvädret som är på gång, och kanske jag hinner bjuda Eira på middag på “vår” bar när hon fyller år den tionde. (Ännu en anledning).

Suck, vi har det inte lätt
Många hälsningar från Eira o Ulf