Resebrev 18

Brev 18, Mallorca i juli 2007

Nu när vi vistats på Mallorca en tid vet vi att det ska stavas utan “j” och gör så i fortsättningen. Porto Pollensa visade sig vara en liten pärla, trots att det är en utpräglad turistfälla med många hotell runtom de små “beacherna”. Som det brukar vara ligger själva staden, Pollensa, en bit in i landet med täta bussförbindelser. Båda ställena har det mesta en båtfarare kan önska. I Pollensa kan man ströva omkring länge och hela tiden upptäcka nya häftiga upplevelser. Varför inte en vandring upp till kapellet El Calvari på en bergstopp via en vindlande trappa på 365 steg. På ett altare står en gotisk Kristus, snidad i trä. Sedan skall man ner igen, som är minst lika jobbigt för våra förtvinade ben som nu fått dagens motion. På kvällen kan man då unna sig en middag på en av barerna som här domineras av tyskar. På Menorca var det rådande språket engelska, men här är matsedeln på spanska eller tyska. Phu så jobbigt när dessutom matstället låter mer som en kaserngård än krog.
Pollensa som ligger på NE delen av ön är ett bra utgångsläge för fortsatt crusing i högervarv runt ön. Nästa spännande ställe är Porto Cristo. Här finns Coves del Drac, en mängd grottor, stora som katedraler. Den mest spektakulära är en underjordisk sjö 27 meter under havsytan. I båtar sitter spelmän och deras musik fyller grottan. Andra salar har namn som Dianas bad, älvornas teater och den förtrollade staden.
Till midsommar hade vi avtalat med goda vänner från Bacelona på båten Starlight, Lisbeth och Mats. Ett kärt möte med midsommarfirande där inget fattades. Stången som Maggan o Simon skicka med oss 1999 är fortfarande i fint skick. Starlight, som har rundat öarna från andra hållet, hade många bra tips som vi girigt sög i oss. Här i Porto Petro ligger vi som för det mesta på svaj för ankare. Här är också, som vanligt, ett antal bojar utlagda som inte vi känner till vem de tillhör. Man kan chansa att ägaren håller sig borta men ett problem kvarstår. Hur ser det ut under ytan? Vi litar mest på eget ankare och sover tryggt. En annan aspekt på detta är att här ute på lite fritt vatten är det mycket svalare och med lite vinddrag genom båten samt kostnaden för kajplatser som nu har skjutit till oanade höjder under högsäsong.
Inte långt söder ut från Mallorca ligger ön Cabrera, stor som en tummnagel på sjökortet. Ön som en gång i tiden levt ett aktivt liv med en liten befolkning av jordbrukare och fiskare är numer nationalpark utan fast befolkning. Hit måste man ha ett särskilt “permit” för att överhuvudtaget få landstiga. “Govern de les Illes Baleares” har lagt ut och administrerar 50 bojar i den bösta viken och dessa maximerar antalet besökare. Det första som möter när vi närmar oss är ett “Castle” på en hög klippa vid infarten till ankarviken. Det påbörjades år 1407 och har hållit folk sysselsatta sedan dess. Det mest anmärkningsvärda med ön - förutom en storslagen natur - är det öde som drabbade 9000 av Napolions soldater som internerades på ön 1809. Det var franska soldater som kapitulerat vid byn Bailén under spanska frihetskriget. Meningen var att de skulle interneras tills kriget var slut, men när det äntligen var avklarat 1814, och dags att resa hem fanns bara 3000 kvar i livet. Tuffa bud.
Nu skall vi få efterlängtat besök av Jenny som kommer till Palma och som vi får rå om en liten stund. Sedan ska vi dra oss mot Ebizza och där måste vi bestämma hur vi ska göra med fortsättningen av denna resa.

Hjärtliga hälsningar från
Cayenne