Resebrev 24

Brev 24, Almerimar februari 2008

Hej alla vänner
Det brukar påstås att tiden är ur led. Inte omöjligt, åtminstånde för oss här nere. Här är det ett himla liv på marskatterna – i februari. Djurlivet i marinan är livligt. Här finns kolonier med både katter och hundar. Olika hundraser blandas i gängen så man tror inte det är sant. Som det brukar vara, är det en tik som för kommandot. Till o från organiseras trakasserier mot mopeder. Även på natten kan det bli ett himla oväsen om någon hund letar sig in på någon annans revir.
Spanjorernas förhållande till husdjur lite annorlunda än vad vi är vana vid, om man ser det med generella ögon. Samtidigt som vissa av dem ömmar för vildhundarna kan andra vara mycket tuffa och vårdslösa mot sina egna hundar. På många ställen står små minihundar och piper på balkonger hela dagarna Å andra sidan ställts det ut mat till vildhundarna och kattgängen. Häromdagen cirkulerade det glada budskapet att en hund, en liten svart collietyp, fått ett hem. Stora nyheter!
Sädesärlorna springer på tvären när de ska förflytta sig i den starka vind som blåser just nu. Tror inte någon ska norrut till sommaren, någon måste väl vara kvar här nere.
En bit upp i bergen är det redan vår. Mandelträden står i full blom och blommorna på marken breder ut sig alltmer. Vi var o hälsade på bekanta uppe i en by och fick med oss hem både av fjolårets frukter och slöjdvirke av mandelträd. Mandelträd är i stort det enda de har att elda med och det kan tyckas synd för materialet är både vackert, tätt och tungt. Skall ta med hem till Karl-Eriks knivtillverkning. Kan bli snygga skaft av detta.

På högre höjd i Sierra Nevada är det snö även om det är sparsamt. Det är bara pisterna vid skidanläggningen som är åkbara, så ”offpistantusiaster göra sig icke besvär”. Det räcker i alla fall till lite snöbollar och det är gott nog för oss just nu.
Vi väntar nu på att en envis NE-vind ska avta och Medelhavet lägga sig till ro, lite grann i alla fall. Det är tufft att gå ut i en gammal dyning efter att legat still i flera månader. Det har nu blåst kuling i fem dagar, från fel håll naturligtvis. Här i hamnen har vi det ok även om det blåser även här, mest på dagarna, upp till 20 m/s. Inte undligt om sädesärlorna har det jobbigt. Efter en period med stark vind brukar den ge sig lite och vrida, eller försvinna helt för några dagar. Har vi tur finns lite av den kvar när vi ska iväg mot – just NE och senare mot N. Vi hade en ganska lugn dag i förra veckan. Då passade vi på att gå ut i klart vatten och göra ren propellern och kolla ev., beväxning på botten. Det har varit omkring 15 grader i vattnet hela vintern, ingen badtemperatur direkt men med våtdräkt går det ok.
Vår plan är nu för den närmaste tiden att gå till Catagena och vidare till Barcelona. Där lämnar vi båten en vecka för en snabbis till Stockholm och Norge. Vi hoppas o tror att vi kan gå in i Canal du Midi vid Frontignan omkring första april och att komma upp till Lyon innan vattenflödet i Rhône blir för häftigt. Sedan är det bara smöråka kvar över Paris o hem till kräftorna. Kanske vi ses.

Hjärtliga hälsningar från oss från Cayenne

PS. När ovanstående skrevs hade det blåst NE-kuling i några dagar. I dag, onsdag, har den stått på i mer än en vecka med rapporterad våghöjd av 2,5 meter. Rapporter säger att vi kan vänta oss samma vind fram till nästkommande tisdag. Om detta fortsätter kan man nu bli lite orolig om vi ska hinna till Barcelona till den 10;e mars då vi ska åka hem. Nu några dagar ligger uppkopplingen nere p g a avgrävd telekabel för n-te gången. Noll koll. DS
Just nu kom uppkopplingen igång och vi kan konstatera att tisdag – onsdag i nästa vecka ser ut att bjuda på segelbart väder.