Resebrev 28

Brev 28, Uppför Rhône o Saõne i April

Med masten på däcket drar vi vidare utefter Canal du Rhône a Sete, in på Petit Rhône, och vidare till Arles. Vi stannade till i Gallician som har ett vinkooperativ där vi visste att vinet var både prisvärt och gott. Den skrikande anden som förde ett attans oväsen sist vi var där fanns kvar men störde oss inte den korta stund vi stannade. Första natten stannade vi vid Aigues-Mortes, ett litet samhälle som ligger inrymt i ett gammalt fort, väldigt likt Visby. Här är ett utmärkt ställe att lyfta av och på masten, säkert mycket billigare än i Sete, och säkrare.
I Petit Rhône var strömmen redan märkbar så vi fick känna på vad som väntade oss längre fram. Vi stannade i Arles ett par dagar för att njuta av den trevliga staden innan vi drog vidare, och för att tanka bränsle vid den spännande pumpen som ligger fem meter upp på en mur. Därifrån langar de ner slangen o så är det bara att fylla på. Här har dieseloljan gått upp till över 1,45€.
Nu fick vi veta vad alla andra före oss provat på. Första dagen vi provade fick vi vända om till vår trygga brygga för strömmen var för stark. Nästa dag var det lite beskedligare så vi kunde ta oss fram.
Tekniken i strömmande vatten är att hålla innerkurva när det går och att hålla så nära strandlinjen man vågar, eller tills hustrun säger ifrån, vilket som nu inträffar först. Nära land, vid ca 4-meters djup är strömmen betydligt lägre än i mittfåran. Likadant är det i innerkurvan som strömmar mindre än ytterkurvan, men kan vara grundare. Vid passage under broar eller andra förträngningar fick vi använda all den kraft vi har i motorn för passagen. Vid Les Roches de Condieu, PK 40, blev vi liggande i sex dagar i väntan på att strömmen skulle avta efter ett häftigt regn. Det meddelades också att Saõne, ovanför Lyon, var stängd för lustbåtar pga strömmen. Nu gjorde inte detta så mycket då det visade sig vara ett trevligt ställe med bl a en vingård (vinkällare) mitt i samhället där vi kunde prova vin och köpa till bra priser. Vår vän Leif som skulle mönstra på i Lyon kom de fyra milen ner till oss med tåg och blev genast entusiastisk och förälskad i platsen eftersom han är en intresserad och kunnig vinkännare.
Det är märkbart att strömmen minskar ju längre uppför Saône vi kommer. Minskningen började efter passagen av Lyon och när vi är i Seurre, nästan 20 mil ovanför, är den bara ca 1 knop. Däremot är vattenståndet i floden ca 1-3 meter högre än normalt. Det har till o med hänt att vi vinkats förbi en sluss med normal lyfthöjd 3 meter, och gått förbi på sidan där det normalt är en mindre fördämning med vattenfall.
Det är tur att utmärkningen av den farbara delen är väl markerad för på vissa ställen är floden mycket bred efter översvämningen.
Flytande sjömärken lever ett farligt liv med alla stora träd som forsar förbi med upp till fem knop och flyttar med sig dessa en bit. Passerande båtar lever också farligt eftersom de måste försöka tyda kortet och lista ut var det borde ha varit.

Floden genomgår nu sin årliga, naturliga rening. Det flyter med mycket smått skräp i floden sedan vattnet stigit och lyft bort allt som legat på stränderna, från stora träd till småskräp och jyttja. Småskräpet vill in i toaletten när vi spolar och in i motorkylningen. Förvånansvärt lite kommer upp till motorns skräpfilter där det tas omhand. Däremot, när vi ligger still, är det ofta något som kilar in sig och blockerar paddelhjulet till loggen. Avgången inleds då med en manöver där skräpet skall backas bort. Hittills har det lyckats och väl är det, för alternativet är inte särskilt roligt.

Vi känner oss lite ensamma på kanalen. Det är inte så många båtar i rörelse ännu, och nästan alla charterbåtar ligger vid kaj. Detta är bara bra för oss för det är ett stort riskmoment när en sådan nalkas. Vi har förstått att de måste vara extremt svårhanterliga och att förarna tror det är ett slags ”radiobilar” som man kan knuffa sig fram med.
Fördelen med ensamheten är att det alltid finns gott om plats och att vi ses med välvilja vart vi kommer. Hittills har vi gått solo i de allra största slussarna och förbrukat ca 70 000 kubikmeter vatten för att lyfta Cayenne 23 meter upp i den allra häftigaste. Att gå in i en sådan, är som att segla in i en katedral. Det finns flottörer att göra fast vid, som följer med ända upp. Dessa gnisslar, tjuter som valar, pyser och har sig, så de bildar en konsert med konstiga ljud som studsar omkring och som ytterligare förstärker katedralkänslan. Den som är road kan räkna ut hur mycket elenergi som kunde utvinnas vid varje lyft av Cayenne.
Våren har nu kommit igång på allvar, men det är stora skillnader. Ibland ligger det i nivå med svensk midsommar, ibland senare. Rapsen står gul o fin på åkrarna medan vinrankorna just har visat musöron. Gullvivor blommar för fullt och maskrosen har blommat ut. Hägg och syren står i full blom samtidigt och björken är utslagen. Ankor och änder har på vissa ställen sina kullar utkläckta medan det på andra ställen är ett våldsamt uppvaktande av de få honor som finns tillhands.
Vi har nu gått upp i Canal du Bourgogne, till Dijon, där vi ska köpa senap och fortsätta njuta av livet. Här finns allt en strandsatt sjöman behöver och vi är inlåsta till efter 1: a maj som är en helig helgdag och allt är stängt. Ska bli kul att se vad som händer då.

Canal de Bourgogne

Ännu en gång har vi tvingats revidera våra planer. Denna gång är det VNF, den franska myndighet som sköter kanalerna, som lyckats stänga vissa slussar för underhåll, någon vecka här och där, exakt så vi riskerar att bli instängda om vi går vägen över Paris. Vi tar oss dit utan problem, men vägen tillbaka som vi planerat är stängd. Planen var att göra denna sväng och fortsätta vidare genom Moseldalen och Rhen. Det är Canal Marne som är det största problemet, men även Mosell som stänger lagom när vi behöver gå där.

Iakttagelser o tips för er som är på väg hit, utöver vad kartorna ger.
Macon, som vi hade svårt med förtöjning på nervägen, har nu en ny tilläggning med flytbryggor vid gamla kajen på gång. Kommer att bli helbra när det blir färdigt.
Lyon, är svårt som vanligt. Qay 43 och stenkajen 100 meter uppströms NVF,s kontor är fortfarande ett alternativ, men nedströms byggs en stor anläggning som ser ut att kunna bli mycket dyr.
Nedströms finns en pråm med tillbehörsaffär som har de flesta kort som behövs.
Trevoux, PK31, nylagd brygga vid campingplats. Liten mysig stad. 5€ för el.
I Chalon sur Saône finns inget tankställe längre.
Arles har ett tankställe nedströms VNF-kontoret. Fråga där.

Förövrigt är det bara att tuta o köra även om det är strömt.

Många hälsningar från oss på Cayenne