Resebrev 30

Brev 30, Moselle och Mosel

Hej

Sedan vi sist hördes har vi lämnat Franska Moselle som byter namn till Mosel när den rinner genom Luxenburg och Tyskland. Man känner genast skillnad från den otvungna och trevliga stämningen i Frankrike, till den strikta och paragrafstyrda i Tyskland. Tidigare fick vi slussa solo i de stora slussarna om ingen annan var i närheten. Nu kostar det 4,5 €, eller väntan tills det kommer en fraktbåt som då har företräde. Om det då kommer två båtar som fyller upp slussen, 180 meter, får man vänta till nästa tillfälle. Allt enligt regelboken. Det kan bli en frustrerande väntan.
Vid sidan av den stora bassängen finns en mindre med bara 3,4 meters bredd och 1,5 djup vilket normalt är för lite för oss. Till slut tog vi chansen och provade, och se, där var tillräckligt djup. Även bredden var bättre, den uppmättes till hela 3,55 meter. Anledningen till denna test var att vi till slut mötte den folkilskna slussvakten vi varnats för sedan vi började planera denna resa. Enligt hävd skall det finnas sådana som tillsammans med pråmskeppare försöker göra livet surt för småbåtsåkare. Nu har vi hittills bara mött trevliga skeppare och slusskötare med ett undantag och han gjorde oss riktigt förbannade. Turligt nog hade han en medhjälpare som redde upp situationen.
Utmed Mosel är det mycket små byar på båda sidor, och där det inte står hus, står vinrankorna på snörräta rader, ibland ända ner till vattnet. Vinrankorna växer inte bara i rader, de växer i stark lutning som ibland måste överstiga 45 grader.
Otroligt vackert i dalgången där floden rinner fram i bukter så man på kartan tror att man ska möta sig själv. Vad sägs om två mil flodvägen, men bara två kilometer fågelvägen. Tur att vi inte har bråttom.
Här är lite svårare att stanna till då det är få kajer med tillräckligt djup. Finns någon brygga är den oftast ägd av någon och VERBOTEN. Det går många turbåtar upp och ner för floden, och har vi tur har en båt just besökt bryggan vi siktat på. Har vi ännu mera tur kommer den inte tillbaka förrän i morgon enligt tidtabellen. Annars finns det en del enkla marinor där vi får betala ca 12 € för nästan ingenting. Turisttrafiken tätnar allt mer ju närmare Koblenz vi kommer. Men det som mest visar hur populär Moseldalen är, är alla campingplatser utmed floden. Ofta inrymd mellan motorvägen och floden, ibland till o med en järnväg. Dalgången är den naturliga transportleden även för bil- och järnvägstrafik.
Ju närmare vi kom utflödet i Rhen, ju mer ökade medströmmen. Vi fick nu tillbaka lite av den motström vi jobbade med uppför Rhôn. Just nu har det regnat uppströms så i Koblenz, där vi nu ligger, kom vi ut i Rhen med lite av ketchupeffekt. Även Rhen har ca 2 -3 knop.
Tyvärr har vi ingen glädje av det just nu för vi ska åka en sväng till Norge och hälsa på ett nyfött litet underverk som skall heta Freja-Iselin.
Få se om strömmen står sig när vi är tillbaka om en vecka. Cayenne ligger under tiden i en marina på E stranden av Rhen. Här hoppas och tror vi att det är tillräckligt skyddat för den täta pråmtrafiken utanför. Vi har även en gentleman som lovat titta till båten och sköta om vår franska tomatplanta som hittills artat sig bra.

Hjärtliga hälsningar från oss på Cayenne