Resebrev 31

Brev 31, Rhein till Duisburg och vidare öster ut

Full fart ut på Rhein. Medströmmen pendlar mellan 3 – 4, 5 knop. Känns underbart efter vårt knegande uppför Rhône. Här är det ett mer aktivt båtåkande. Trafiken är tät, både med mötande och med dem som vill köra om. Vid vissa krökar av floden blir man anmodad att byta sida så man möts styrbord mot styrbord. Oftast är det när mötande trafik vill utnyttja innerkurvan med mindre ström. Det kan också vara så, att mötande skeppare vet en bättre väg. Det är alltid de som färdas nedströms som i slutänden bestämmer.
För vår del är det bara att göra som mötande skeppare signalerat. Har mötande pråm en blå skylt uppe på styrbordssidan är det bara att rätta sig efter det.
Riktigt knepigt kan det bli när man samtidigt blir omkörd av en 160 meter lång pråm. Men som sagt, de är hänsynsfulla och vi råkade inte ut för något tillbud. Här går stora kombinationer (koppel) med pråmar som drivs av en påskjutare som är ett kort fartyg utan stäv, med bara styrhytt och en enorm motor. De största pråmkopplen är 180 meter och kan frakta 5000 ton, motsvarande 200 lastbilar. Normallängden på dem vi möter i kanalerna är 80 – 95 meter med bredden 11,45 meter. Slussarna har standardmått på 180 x 12 så det krävs precision när de går in.
Vi tog natthamn i Köln, ungefär halvvägs av vår sträcka på Rhein. Regnigt och trist väder, hamnen låg mitt i ett byggområde. Kan man tänka sig bättre miljö, ja. Att sedan affärscentrum låg långt från hamnen gjorde inte saken bättre. Köln ska nog ges en bättre chans vid annat tillfälle.
Vid Duisburg svängde vi in på Rhein-Herne-Kanal som efter fem mil leder oss in i Dortmund-Ems-Kanal som i sin tur tar oss till Mittelland-Kanal efter ytterligare ca tio mil. Det kan nämnas att vi gör ca 1 mil i timmen.
I Duisburg var det stor stadsfest och marinan låg i centrum för det hela, med drakrodd och ”ompabompa” för hela slanten. Stannade över helgen och deltog så gott vi kunde.
Nu är vi inne på Mittelland-Kanal som förbinder systemen i ost – västlig riktning. Den byggdes på 1930-talet för att möjliggöra tung trafik mellan Ruhr och Berlin. Trafiken är ganska livlig med inslag av Polska o Checkiska pråmar. Men det har varit livligare. Jag pratade med en pråmskeppare som påstod att, tvärtemot vad jag trott, det är svårt att hitta frakter trots att det är billigare, miljömässigt renare och att de är punktliga när de kommer, och att det är igenkorkat med långtradare på de tyska motorvägarna. Sedan är det annorlunda mot förr då en hel familj drev en båt. ”Nu är det svårt att hitta en kvinna som vill leva sitt liv på kanalen.” Det var tydligen bättre förr även här.

Här färdas vi genom jordbruksbygd med böljande sädesfält och lärkor som drillar extatiskt. Över oss svävar stundtals en omisskännlig och mustig doft av dynga. Ibland känns det som att vara tillbaka i Frankrike där vi fann ladugårdarna sammanbyggda med boningshusen - inne i byn! Vi stannade till i en liten mysig insjö med bad, camping och ett antal restauranger, allt på ett par hektar, men den enda sjö som finns i närheten. Vi cyklade in till byn som heter Güster. Samma härliga doft och se, där tittade en kalv ut ur ett fönster, mitt emot affären. Detta är klart häftigt. Ska du se ett land på riktigt, gör det från kanalen. Även bland ”hamnkaptener” och fastvuxna båtåkare hittar du riktiga pärlor till människor som alla har en historia att berätta. Men det tar tid, mer tid än man tror och mer tid än till och med vi har.
Över kanalen går broar, många broar, och alla är olika och går diagonalt över kanalen. Så tätt som en bro (brücke) per kilometer. Gemensamt för dem är att styrautomaten får fnatt när vi passerar under. De flesta är av stålbalkar och de andra som är gjutna i betong är så fulla med armeringsjärn att kompasserna tror vi är på andra sidan klotet.
Vattnet i kanalerna är av varierande slag. Om det är skitigt vet man inte, men på vissa kanaler är det som lervälling medan det i nästa kan vara så klart o fint att det lockar till bad. Temperaturen är det heller inte fel på, 20 – 22 grader.
Just nu är vi inne i vår sista kanal, Elbe-Lübeck-Kanal och har 19 slussar kvar, inklusive de 12 i Göta kanal. Känns vemodigt men skönt så vi skyndar långsamt och försöker njuta av resan in i det sista. Kommer rapport från finalen så småningom.

Hej från oss på Cayenne