Resebrev 4

Brev 4, Den 20 september 2006

Hej govänner

Så har vi då kommit till Avignon i S Frankrike och har ca 80 kilometer ner till Medelhavet. Den sista delen har gått rasande fort tycker vi och det är med vemod vi lämnar denna del av resan. Det har varit fantastiskt roligt att färdas utmed kanalen och vi har bildat ett fint sällskap med nu fyra skandinaviska båtar. Sista dagarna, från Lyon, har vi haft bra medström och få men stora slussar. Den högsta, écluse de Bollène, sänkte oss hela 23 meter närmare Medelhavets yta. Från Lyon har vingårdarna legat tätt som hagel men det har varit svårt att stanna utmed kanalen. Turnon och Valence var riktiga höjdare både för vinälskaren och den historiskt intresserade. I Valence klättrade vi upp till ett munkkloster, tillika försvarsanläggning från 1100-talet. Otroligt vilket jobb man lagt ner genom åren på att försvara sig. Mot vem? En sådan anläggning utgjorde ju en utmaning för dem som hade en här till sitt förfogande och blev naturligtvis anfallet och förstört. Så enkelt kan det vara.
Här i Avignon finns “påvepalatset”, som var högsäte för Katolska kyrkan under större delen av 1300-talet. Det byggdes under olika påvars överinseende i olika omgångar och står idag som ett enormt monument för dåtidens byggnadskonst. Staden är omgärdad av en mur om 15 kilometer och innanför denna har tiden i stort stått still. I de smala gränder där förr åsnorna hade svårt att mötas strömmar trafiken i en jämn ström, visserligen enkelriktat men ändå. Trottoarer finns sällan plats för men det har ändå sin charm. Här finns små shoppingbutiker på smågatorna och naturligtvis den “fina gatan” som skall locka turisterna. Hungrig behöver man aldrig vara. Små och stora restauranger finns överallt. Priset för en middag med tre rätter och vin ligger på ganska normala 20 Eu, och det är bra mat.
Här skall vi även få vår Dell PC lagad. Den gav upp andan för länge sedan. Sedan dess har vi lagt ner mycket tid och euro på telefonsamtal och väntan på tekniker som aldrig kom. Det är inte lätt att kommunicera med Dell europa syd, då bara ett fåtal förstår engelska så missförstånd är legeo. Här har vi en säker adress och en hamnkapten som hjälper oss med kontakterna. Och se, det kom en kille från Marsielle och bytte ut “moderkortet” och “voila” den fungerar som tidigare.
PC,n är viktig för oss då vi har väder och navigationsprogram på denna. Ett gott råd för den som skall resa som vi är att ha flera maskiner där garantitiden gått ut, för det finns duktiga tekniker och fixare överallt. Frågan är inte om, utan när de slutar fungera.

Det är nu inte säkert vi går ut direkt i Medelhavet utan tankar finns att växla in på Canal du Midi och gå den fram till Seté där vi kan sätta på masten igen. Detta är inte helt säkert det heller då det även finns tankar att övervintra i S. Frankrike, någonstans utmed Canal du Midi. Stora beslut skall fattas. Det finns många parametrar som skall stämma in. Mysfaktor, klimat, kostnad, om där är fler som bor i båtarna så det inte blir ödsligt, internetuppkoppling, kommunikationer och möjlighet att resa hem, osv. Vi ser det som en fördel att segla genom Medelhavet under vårmånaderna med gott om tid så man kan besöka Ballearerna och Maroco som är mycket lockande för oss.

21 sept.

Just nu har vi förflyttat oss till Arles, ca 4 mil nedströms. Här har vi förnyat vår vinigett, (tillstånd att gå på kanalerna), och tankat diesel för att i morgon slinka in på nästa kanal, Canal du Midi. Få se vad vi kan hitta för intressant i här i Arles som är, som alla andra, gammal men lär vara väldigt sliten. Här finns, vet vi, en amfiteater från Romartiden som lär skall rymma 26 000 åskådare. Jag återkommer. Nu ska vi se om vi kan finna ett “cybercafe” och sända iväg detta.

22 sept.

Cyberkaféet var naturligtvis stängt för siesta. Att man aldrig lär sig! Nåväl vi fick en trevlig rundvandring i en imponerande stad. Jodå det var en fantastisk byggnad, inte bara en utan två bara ett stenkast emellan. Båda används fortfarande för olika mässor och konserter. Staden var heltrevlig med de typiska gränderna och småbutiker överallt.
Vi har nu istället fortsatt en bit in på Petit Rhône som vi skall följa ca 20 km innan vi går in på canal du Rhône à Séte. Enligt alla kartor och beskrivningar vi och vänbåten Starlight funnit skall det finnas tre platser utmed sträckan där man kan göra halt. Platserna heter så, “Halte fluvial”. Nu är vi snart vid slussen som avslutar sträckan och inget ställe att stanna. Så här är det ofta. Det är svårt att planera, för det kan hända vad som helst. Plötsligt finner man ett helmysigt ställe där båten ligger bra och ingen som har hört talas om detta tidigare.
I dag är det den 25,e och vi har tagit oss till Frontignan, ett ställe där en bro öppnas bara tre gånger dagligen. Vi kom in lite för sent på grund av en hård motvind och att vi blir bogserade av Starlight. Vår motor har tröttnat och behöver lite vård av experter. Sanningen är att vi planerar att byta ut den mot en ny fräsch motor. Detta borde kunna göras i Séte dit vi kommer i morgon, ca 10 kilometer. Vindarna börjar bli besvärliga först vid 12-tiden och bron framför oss öppnas kl 07.30.
Motorbyte kan beräknas ta några veckor, sedan är det lite för sent att segla i denna del av Medelhavet så det lutar nu mer och mer att vi stannar i sydfrankrike till våren.

Hälsningar från Cayenne